Det finns thrillers där skuggorna nästan känns taggiga mot huden, där varje viskning ekar av löften om förräderi. ’Doomed to Die’ är en sådan film – en fängslande noir där sanningen döljer sig bakom maktens stängda dörrar. Bill Morris är ingen nybörjare i genren detektiver härdade av förlorad sömn och ständig misstro, men här dras han mot avgrunden av en gåta som är så tät att man nästan känner cigarrettröken ligga kvar i rummet efter varje scen.

Regissören pressar oss genom trånga kontor, dimmiga bakgator och stelt glittrande mötesrum, där varje ledtråd river upp nya lager av både skuld och samvete. Skådespelet mellan Morris (vars blick alltid verkar spegla handlingskraft och tvekan på samma gång) och reportern Sally Harris är filmens verkliga puls – deras samspel är laddat, ständigt balanserande mellan ömsesidig respekt och den sorts misstro man bara bär efter år i samma grävande mörker.

Men även om filmen är skickligt komponerad och bjuder på flera oväntade vändningar hade jag önskat mer nyskapande i själva uppbyggnaden av mysteriet. Formatet är klassiskt – ibland nästan för bekvämt. Intrigen är tät och atmosfären suger tag, men överraskningarna kommer sällan utanför genrens välbekanta domäner. Missförstå mig rätt: detta är intensiv underhållning, men den når sällan de riktigt djupa, obehagliga vatten där thrillern kan bli till konst.

Där filmens styrka verkligen står ut är dock hur den med små medel förmedlar den där kittlande känslan av att vara förföljd av själva sanningen. Det finns fragment av korruption som känns sorgligt samtida, och tempot – tryckande, ibland nästan klaustrofobiskt – ger ’Doomed to Die’ ett bultande hjärta.

För dig som längtar efter en mörk, elegant thriller med klassisk känsla och starka karaktärer, är detta en film att se. För mig blev den ett snyggt, men inte oförglömligt, tillskott i thrillerhyllan. Men oj, så skönt det är när mörkret sluter sig om en igen.

Du kan se filmen på Mavshack Movies