Det är något med fartygets tomma korridorer som alltid lockar fram min sämsta sida: den där misstänksamheten som vässar sinnet och fryser nacken. Mystery Liner håller sig kvar i det dunkla och osäkra – precis där en välgjord thriller hör hemma. Det är ett klassiskt upplägg: ett isolerat skepp, en sjuk kapten, och ett läckert nät av lögner. Men ändå lyckas filmen hitta egna vägar in i mörkret.

Första styrman blir snabbt vårt öga in i stormen. Hans kamp mot både tiden och sin egen paranoia är trovärdigt nervig och han leder oss skickligt genom labyrinten av hemligheter. Det är genom detaljerna – en bortvänd blick, låga mummel under däck – som Mystery Liner bygger sitt kittlande hot. Filmen växlar skickligt mellan att locka oss att tro på det uppenbara och att misstänka det otänkbara, och här fängslar berättartekniken.

Även om vissa sidokaraktärer förblir något bleka – och några twistar känns något forcerade – så pyser där ett ständigt tryck genom varje scen. Musiken och ljudbilden kryper in under huden; belysningen kastar skuggor som döljer mer än de visar. Visuellt är det elegant och atmosfäriskt, med en återhållsamhet som aldrig ger oss full överblick – och det är en styrka.

På sitt bästa är Mystery Liner det perfekta sällskapet för mörka kvällar när du längtar efter att förlora fotfästet. Berättelsen lämnar utrymme för egna misstankar och lockar dig att ständigt ompröva vad du tror dig veta. Filmen lyckas bevara hemligheten tills sista stund, och även när svaren kommer, finns där alltid en ny skugga i blickfånget. Det här är kanske inget för den som vill ha alla svar serverade på silverfat. Men för dig som njuter av en känsla av fara, där allt kan hända bakom nästa hörn, är Mystery Liner en resa väl värd att kliva ombord på.

Du kan se filmen på Mavshack Movies