Det är något väldigt fascinerande med filmens förmåga att spegla vår rädsla för det nya – särskilt när det är tekniken som står i centrum. ”Murder by Television” är ett barn av sin tid men känns samtidigt överraskande tidlös i sin jakt på sanningen i mörka korridorer och blinkande TV-skärmar.

Berättelsen? En briljant uppfinnare, hans största stund direktsänd i rampljuset – och så plötsligt, ett iskallt mord mitt i allas ögonvrå. Att se brottet utspela sig via televisionsapparaten, med tekniken själv som det skälvande vittnet, sätter tonen för hela filmen: den där kittlande känslan av att vad som helst kan gå fruktansvärt fel, när man minst anar det.

Filmen briljerar i hur den bygger upp sitt mysterium – ett klassiskt whodunit där misstankarna kastas som skuggor mot väggarna. Karaktärerna bär på mer än en hemlighet, men det är just detektiven, spelad med den sorts kontrollerad kylighet som får ett rum att frysa till is, som verkligen bär filmen. Hemliga motiv ligger dolda som koder bakom ordväxlingarna, och varenda blick får en dubbelslipad betydelse.

Är produktionen högljudd och bombastisk? Nej. Men det gör bara att varje detalj – de tysta andhämtningarna, de inzoomade ögonblicken av skräck – känns desto mer laddade. Scenografin utnyttjar mörkret och skuggorna med en nästan kuslig känsla för atmosfär. Även om vissa delar må kännas daterade spelas det hela med en sådan uppriktig laddning att jag rycks med, oavsett tidsepok.

”Murder by Television” är inget tekniskt underverk, men det är en film som rotar sig djupt i den mänskliga rädslan för det okända – för vad som egentligen händer bakom skärmens kalla ljus. Kanske anar vi svaret, men filmen låter oss tvivla ända till slutbilden. För dig som älskar klassiska mysterier med hintar av teknikens mörka baksida är detta ett brott du gärna blir medskyldig till.

Du kan se filmen på Mavshack Movies