Det finns ett särskilt sorts mörker som bara kan fångas av gamla, dammiga gator insvepta i dimma. The Lodger: A Story of the London Fog är ett mardrömskt vykort från en era då skräcken var lika tät som nattluften – och Alfred Hitchcock, med sin känsla för psykologisk oro, vet exakt hur han ska dra oss in i denna skuggiga labyrint. Filmen börjar med ett till synes oskyldigt boende – en ung kvinna hyr ut ett rum, men snart skiftar atmosfären från gästfrihet till krypande otrygghet. Varje knarr från trappan blir en nervpirrande påminnelse om att något inte stämmer. Det är en mästerlig balans av misstänksamhet och spänning, där kamerans klaustrofobiska vinklar gör att man nästan känner hur dimman kryper längs med väggarna. Skådespelarna levererar subtila men intensiva prestationer som håller dig fångad, med Jack the Ripper-vibbar hängande tungt över varje scen. Samtidigt är det filmens psykologiska spel – mellan fördomar, rädsla och blinda anklagelser – som verkligen ger den nerv. I The Lodger är det aldrig säkert på vem hotet egentligen lurar. Kanske är det främlingen. Kanske något mörkare inom oss själva. Hitchcock visar varför han fortfarande är synonyma med spänningsfilm: han ger oss inga enkla svar, bara en stig nere i dimman där varje steg är lika osäkert som det förra. För dig som älskar intelligent, atmosfärdriven skräck, är The Lodger ett måste. Den lämnar kvar en bitter eftersmak av misstro – och en lust att dubbelkolla låset på din egen dörr.

Du kan se filmen på Mavshack Movies