Det är något lockande med filmer som odlar sitt mörker, där varje steg i stadens regnvåta gränder känns som en risk. ”Black Dragons” är precis en sådan film – en visuell symfoni av ljus och skugga, där brottssyndikatet Svarta Drakarna förvandlar hela staden till ett spelbräde för sin våldsvåg. Här präglas tillvaron av hopplöshet, men också av en slumrande kraft: modet hos de som vägrar tystna när orättvisorna sluter sig omkring dem som en käft av järn.

Filmen faller på många sätt rätt in i den klassiska thrillerschablonen, men tillför tillräckligt med egna pennstreck för att inte kännas löjligt bekant. Den motvillige hjälten – sargad, tystlåten och med tydligt förflutet i stadens skuggor – är en kliché som här får oväntat djup, tack vare lågmält men kraftfullt skådespeleri, inte minst i scener där moralen ställs på sin spets.

Actionsekvenserna är nerviga och välkoreograferade; ett pulserande hjärta av adrenalin där våldet aldrig blir självändamål utan en konsekvens av desperation. Jag överraskas positivt av filmens förmåga att vrida och vända på förväntningarna – här finns förräderi, svidande allianser och tillfällen då man som åskådare knappt vågar lita på någon.

Samtidigt pendlar filmen ibland mellan det storartade och det överlastade. Symboliken är stundtals påträngande, och dialogen kan bli mossig när den väger sig i moraliska frågor utan att riktigt våga krypa under huden. Men ändå: ”Black Dragons” lyckas leverera en atmosfär av tryckande paranoia, där det goda segrar lika mycket genom kompromiss som genom eld.

För dig som älskar thrillers med brustna hjältar och glimtar av hopp i mörkrets mitt är ”Black Dragons” ett säkert kort. Den lämnar dig kanske inte med fler svar än frågor, men vem säger att vi egentligen vill ha svar i en värld där skuggorna alltid är ett steg närmare?

Du kan se filmen på Mavshack Movies