Det finns en särskild sorts kyla som kryper längs ryggraden när verklighetens filer öppnas och vi bjuds in till mörkrets kärna – Phoenix Forgotten har fingertoppskänsla för just den nerven. Filmen placerar oss mitt i Arizonaöknen, där det till synes oförklarliga får spelrum och där tonåringars okuvliga nyfikenhet leder dem rakt in i nattens okända famn.

Genom dokumentärstilen och det ’fun footage’-material som sakta avslöjar deras sista timmar, lyckas filmen skapa en trovärdigheten som är sällsynt i genren. Kamerans darrande blick, de oslipade samtalen och de oväntade vändningarna gör att gränsen mellan fiktion och verklighet suddas ut. Det är lätt att känna ökensanden i ögonen, höra andningen bli allt snabbare.

Men det är också här som Phoenix Forgotten vacklar. Filmen dras ibland med de klassiska found footage-snublingarna – utdragna scener, opolerat berättande och karaktärer vars liv vi aldrig riktigt hinner gräva oss ner i. Jag saknar djupare etablering av de tre ungdomarnas inre demoner och en mer påtaglig känsla av förtvivlan inför det okända de möter.

Däremot briljerar filmen när den väcker frågorna. Vad var det egentligen som sågs på himlen? Vilken roll har myndigheterna – och vad göms under ytan av Arizonas stjärnhimmel? Här får min analytiska tvivelmössa vatten på sin kvarn och pulsen höjs av konspirationsnostalgi och ett klassiskt X-Files-dunkel.

På ytan är Phoenix Forgotten en enkel jakthistoria på sanningen, men bakom linserna finns en begynnande diskussion om sanning, minne och det omöjliga i att förstå det man fruktar mest. Med små resurser målar filmen fram stark spänning, även om den ibland trampar vatten i vattenpölar av kliché.

Sammanfattningsvis: En nervkittlande, om än bitvis ojämn, thrillerupplevelse för dig som inte kan motstå det lockande mörkret mellan stjärnorna – och för dig som vågar följa spåret ingen annan vågat gå. Se den om du vill bli påmind om att vissa gåtor kanske är bäst olösta.

Du kan se filmen på Mavshack Movies