Det är något med filmens öppningsscen i ’Slander House’ som genast sätter tonen: ett kallt regn mot stenfasader, låga röster, och en blick som dröjer sig kvar längre än vad som känns bekvämt. Det här är inte bara en film om nyhetsvärde – det är en film om sanningen som biter tillbaka, där gränsen mellan offer och förövare är lika förvillande som stadens nattliga skuggor.

Regissören har skapat en tät atmosfär där varje replik känns laddad. Journalisten, spelad med iskall nerv av huvudrollsinnehavaren, kastas in i ett intrikat spel där ingen – allra minst hon själv – går säker. Karaktärernas motiv sjunker till nya djup för varje akt, och snart inser man att det här inte är en historia man bara kan följa med ena ögat.

’Slander House’ excellerar i sina oväntade vändningar, men det verkligt skrämmande är filmens psykologiska verklighet. Här är det inte pistoler eller blod som får hjärtat att rusa utan snarare paniken inför det avslöjade, det offentliga fallet – att bli blottad.

Det jag uppskattar mest är filmens sätt att bygga sin spänning med antydningar, skuggspel och blytunga slutrepliker snarare än överdrivna actionscener. Samtidigt dras tempot ibland ner av övertydliga dialoger, och ett par sidokaraktärer kunde fått mer kött på benen. Men när ’Slander House’ är som bäst – då hör man nästan stadens alla rykten viska i kulisserna.

Som thriller blottar filmen både maktens bedrägliga spel och hur rykten förgiftar. För dig som, liksom jag, inte riktigt kan släppa tanken på mörka hemligheter bakom respektabla fasader – det här är ett kittlande, oroande och bitvis riktigt glimrande svekspel. Mod och moral ställs på sin spets, men det är de mänskliga sprickorna i fasaden som gör ’Slander House’ till mer än bara en spännande historia.

Du kan se filmen på Mavshack Movies