Det finns fester – och så finns det sådana som lämnar djupa ärr i själen. The Devil’s Party inleder med ett lockande mysterium: en handfull främlingar, var och en med sin bagage av hemligheter, får mystiska inbjudningar till ett närmast ockult samkväm. Redan från första bildrutan finns där en krypande känsla av obehag, något som letar sig in under huden likt kallt regn mot en ensam nacke.

Regissören lyckas skickligt bygga upp en värld där ingenting är vad det verkar. Festen – eller snarare det underjordiska spelet – är en labyrint av förföriska och farliga lockelser; varje samtal, varje skål är potentiellt en fälla. Här är inget plats för klichéartad jumpscare – istället gror ångesten sakta, viskande i skuggorna. Det är psykologisk thriller när den är som mest obekväm.

Skådespelarna, vars karaktärer är sådär härligt trasiga som bara verkliga människor kan vara, pendlar mellan allians och förräderi utan att det känns forcerat. Flera scener vibrerar av undertryckt desperation, och särskilt kemin mellan gästerna – vilka var och en döljer synder bortom det uppenbara – skapar ett suggestivt samspel. Djävulen själv, elegant gestaltad, är både närvarande och undflyende – en antagonist som hellre spetsar sitt kött med viskningar än med våld.

Bildspråket är kanske filmens allra starkaste kort: rödtonade salonger, förvridna speglar, långsamma panoreringar genom rum där tid och rum tycks ha slutat existera. Musik och ljudbild arbetar på samma nivå; varje tickande klocka, varje dörr som smäller är en påminnelse om att tiden är på väg att rinna ut – både för gästerna och för deras chanser till försoning.

Men där filmen verkligen sticker ut är i sin moraliska kärna. Det handlar inte bara om kamp mot yttre hot, utan om en skoningslös konfrontation med det egna mörkret. Den som söker lätta svar kommer att gå vilse, för här dansar försoning och förräderi sida vid sida på bristningsgränsen till det outhärdliga.

The Devil’s Party är inte en thriller för den som vill ha snabba svar eller blodiga klimax. Istället är det en hypnotiserande berättelse där varje nyckelscen utforskar vad det egentligen innebär att möta sina rädslor i ögonhöjd – och risken att det du ser stirrar tillbaka. Den lämnar definitivt en eftersmak, bitter och lockande, för den som vågar ta första steget in i mörkret.

Du kan se filmen på Mavshack Movies