Ett hotfullt mörker vilar över ’The Scathing’, en film där småstadens idyll spricker och låter sina hemligheter sippra ut som kallt regn längs trottoarerna. Redan i öppningsscenen fångas jag av det tryckande lugnet – kameran rör sig nästan som en nyfiken främling genom stadens nattmörka gränder, där varje skuggspel antyder att allting kan vända på ett ögonblick.

På ytan är berättelsen bekant: en envis reporter, Emma, på jakt efter sanningen bakom en kedja oförklarliga dödsfall. Men ’The Scathing’ lyckas gräva djupare än så. Emmas kamp känns genuin, hennes besatthet kryper in under huden och tvingar fram frågor kring både lojalitet och moral. Genom ett spel av svek, hotfulla allianser och ogenomskinliga motiv, förflyttar sig filmen mellan subtila antydningar och öppna konfrontationer med en nästan störande elegans.

Skådespeleriet är filmens styrka – framförallt Emmas porträtt, där rädslan och beslutsamheten nästan kan kännas i luften. Bifigurerna skuggas dock ibland av manusets upptagenhet vid mysteriet; några av dem förblir anonyma, som skuggor i bakgrunden snarare än levande hot. Musiken ligger tätt inpå bilderna, andas nästan lika nervöst som Emma själv, medan ljussättningen rör sig mellan dov gråhet och obehagliga neonreflexer.

Men här finns också karaktäristiska svagheter – vissa vändningar är kanske lite för konstruerade och mot slutet famlar filmen lite med att knyta ihop sina trådar på ett tillfredsställande vis. Ibland önskar jag att filmen vågat lämna fler frågor obesvarade, vågat vila lite längre i det okända.

Sammantaget är ’The Scathing’ mycket mer än yvig kliché eller enkel deckare. Det är en spänningsfilm som effektivt planterar en känsla av tvivel och paranoia – och välkomnar dig in i mörkret på dina egna villkor. För dig som älskar att känna pulsen slå snabbare i väntan på nästa oväntade vändning, är detta en thriller som definitivt är värd en natt i biomörkret.

Du kan se filmen på Mavshack Movies