Det finns en gammaldags tjusning i ”The Hurricane Express” – en film där järnvägens metalliska puls ekar genom natten och skuggorna döljer både hjälte och fiende. I centrum står Larry Baker, driven av sorg och vrede efter att hans far fallit offer för en skoningslös sabotör som bara går under namnet ”Väggen”. Redan från första scenen är tempot uppskruvat; det klipps febrilt mellan vilda tågjakter och klaustrofobiska konspirationsmöten på mörka perronger.

Här är det ingen plats för långdragna monologer eller inre brottningsmatcher – handlingen är enkel men effektiv, och jag får känslan av en episodisk katt-och-råtta-lek där ingen kan lita på någon. Denna atmosfär av misstänksamhet förstärks av filmen sätt att leka med identiteter och förklädnader; ”Väggen” kan vara vem som helst. Viss charm finns i genrens naivitet – men ibland kostar det på spänningen. Dialogen blir ibland styltig och några av birollsinnehavarna känns mer som dekoration än bränsle för nerven i berättelsen.

Det som räddar filmen är dock dess intensitet i de mest adrenalinstinna scenerna. Tågen rusar fram genom mörka landskap och kameraarbetet får till några svettiga sekvenser när katastrofen bokstavligen hopar sig på rälsen. Effekterna är till sin ålder hederliga och hjälper till att sätta min puls i snäppet högre takt än jag väntat mig.

”The Hurricane Express” är kanske inte det mest nyanserade mysteriet jag kastat mig in i, men filmens karga enkelhet, tempot och omsorg om de mekaniska hoten har en egen lockelse. Saknar du en bit klassisk pulpmys, där faran finns runt varje krök av järnvägsspåren, så är detta ett självklart val för en skum kväll – men förvänta dig inga djupa psykologiska porträtt. Här handlar allt om spänning, sabotage och ett mysterium som inte riktigt vill släppa taget förrän sista tåget har passerat.

Du kan se filmen på Mavshack Movies