Att sjunka ner i mörkret tillsammans med The Pay-Off är som att kliva rakt in i en regnvåt gränd där varje steg kan vara ditt sista. Regissören leker skickligt med ljus och skuggor, och placerar sin slitne huvudperson – en före detta polis på drift från både sitt samvete och sitt förflutna – i en värld där det är omöjligt att skilja vän från fiende utan att först råka bränna sig.

Redan från första scenen klappar filmen av spänning. Det till synes enkla uppdraget, att kräva in en skuld, är ett klassiskt grepp – men i The Pay-Off finns inget banalt. Varje möte får tiden att knastra och när skuggor rör sig i periferin vet man att faran är såväl fysisk som psykologisk. Här finns ingen billig action; istället är det stämningen som smyger sig på dig, dröjer sig kvar.

Skådespelaren i huvudrollen bär sin desillusion med en närvaro som är omöjlig att skaka av sig. Hans ansiktsuttryck rymmer flera lager av förlust, ilska och skuld. Bifigurerna är aldrig bara schabloner – allianserna växlar, ett leende kan dölja en dolkstöt och varje namn på listan över ”fiender” är osäkert.

Filmmanuset spelar skickligt på vår osäkerhet: Vad är rättvisa? Vad är bara korruption med stil? När spänningen är som tätast får jag den där kittlande känslan i nacken – den som påminner om varför jag en gång föll för thrillergenren. Visst, ibland känns berättelsen lite väl noggrant konstruerad, vissa motiv kunde ha tillåtits att sjunka djupare i tvivel, men det vägs upp av den obevekliga rastlösheten som präglar varje scen.

The Pay-Off levererar inte bara vändningar, utan lyckas också skapa en moralisk gråzon som lämnar en eftersmak långt efter eftertexterna. Om du, liksom jag, älskar thrillers som inte räds mörkrets olika nyanser och som väcker fler frågor än svar, är det här en resa in i filmens skuggiga hjärta du inte vill missa.

Du kan se filmen på Mavshack Movies