Det finns något nästan elektriskt över att se Conspiracy (1930) idag – en spionthriller släppt innan Hollywood lades i tvångströja av Hays-koden. Redan i filmens första minuter drar Bessie Loves Margaret Holt oss in i ett nät av misstänksamhet, där ingen är den de utger sig för att vara. Det är en värld där skuggorna känns tätare, där rädslan för det okända sipprar ut ur varje sekund av det svartvita fotot.

Regissören Philip Rosen tar oss med på en halsbrytande jakt genom stadens dolda rum, förlitar sig på den tidens nya fascination för dubbelspel och förräderi. Dialogen är blixtsnabb, med repliker som fräser förbi, och Ned Sparks perfekta deadpan gör varje scen med honom minnesvärd. Men i denna pre-Code-värld vågar filmen också snudda vid ämnen och bilder som skulle varit otänkbara bara några år senare, vilket ger den farlighet och egg som fortfarande känns.

Även om tempot ibland skenar och vissa dramaturgiska svackor smyger sig in, är det lätt att svepas med av filmens atmosfär. Inte minst i den sista akten, där Margaret och reportern pressas till bristningsgränsen, och paranoian klistrar sig fast vid tittaren. Det är inte en thriller för den som söker modern komplexitet, men för oss som älskar att sjunka ner i filmhistoriens dimmiga gränder är Conspiracy ett utmärkt tidsdokument – fullt av nerv, mystik och snabba vändningar. Det är en påminnelse om att vissa hemligheter, oavsett tidsålder, alltid lockar oss närmare mörkret.

Du kan se filmen på Mavshack Movies