Vissa filmer känns nästan som ett blåmärke: de dröjer sig kvar långt efteråt, och nog känns ”Chicago ROT” så. Här bjuds vi på en pulshöjande resa rakt ner i Chicagos mörkaste gränder, där kriminalitet och förfall genomsyrar varje ruta. Regissören lyckas skapa en nästan kvävande stämning av moralisk ambivalens – här är inget svart eller vitt, endast skuggor och förlorade illusioner.

Detektiven Jack Thompson, skickligt gestaltad med sliten realism, blir en symbol för stadens kollaps. Hans kamp är inte bara mot en skoningslös seriemördare, utan mot sitt eget förflutna som ständigt knackar på dörren, svettigt och ilsket. Kameran vandrar nervöst med Jack genom regnvåta gränder, stängda dörrar och mot personer vars lojalitet är lika rutten som staden själv. Inget är vad det verkar – och här ligger filmens verkliga styrka.

”Chicago ROT” är en film fylld av skickligt iscensatta vändpunkter. För varje ny ledtråd Jack följer, krackelerar hans moraliska kompass ännu lite mer. Det är befriande att få en thriller där karaktärerna tillåts vara mänskliga – sargade, felande och fulla av hemligheter. Sånt lämnar ärr.

Det som verkligen etsar sig fast är filmens visuella språk. Ljussättningen gör att stadens förfall känns påtagligt, nästan luktar genom skärmen. Musiken är som ett hjärtslag av olust och längtan, och tempot vacklar precis lagom mellan hårdkokt action och suggestiv eftertänksamhet. Filmen tappar ibland fokus i några sidospår och vissa biroller känns fragmentariska, men i det stora hela sväljer atmosfären dessa brister.

”Chicago ROT” är inte bara en jakt på en mördare. Det är en kamp mot stadens, och människans, allra mörkaste sidor. Om du liksom jag lockas av ovisshet, splittrade själar och skuggspel av moral – då är det här en film som väcker tankar du inte skakar av dig i första taget. Thrillerkonst när den är som mest rå och lockande. Missa inte denna.

Du kan se filmen på Mavshack Movies