Att stiga ombord på tåget i ”Terror by Night” är att omfamna den där oförutsägbara kylan som infinner sig när mörkret pressas närmare varje ruta. Filmen placerar Sherlock Holmes och Dr. Watson mitt i ett begränsat utrymme där varje passagerare bär på sin egen skugga och faran är lika svår att placera som den stulna diamanten. Redan från första scenen lyckas regissören skapa den där tryckande, nästan klaustrofobiska stämningen som är så tacksam för en thriller – det finns ingenstans att gömma sig, tiden tickar obevekligt och ängslan växer tätt mellan vagnarna.

Basil Rathbone är återigen sinister och skarp som Holmes, och Nigel Bruce bidrar med sin värme som Watson. Deras samspel känns ibland något välbekant, men dynamiken får nytt syre i de skuggiga korridorerna, där misstankarna far likt skuggor över mörka tapeter. Filmens styrka ligger i dess förtätade miljö – tåget blir en karaktär i sig, med dörrar och kupéer som döljer fler hemligheter än någon vill erkänna.

Själva mysteriet följer klassiska Holmes-banor: en gåtfull mordgåta, ett gäng ovanliga resenärer och vändningar som ibland är mer charmiga än chockerande. Tempot hålls uppe, men det är knappast nyskapande – här är det formen och den välbekanta atmosfären som står i centrum snarare än överraskningar som golvar dig. Men ibland är det precis det man önskar: en väloljad mordthriller där järnvägsljud och dova röster ger kittlande retrokänsla.

”Terror by Night” är för dig som söker en klassisk, brittisk whodunit med den där trevliga dosen fara – och som älskar att vandra i korridorer där varje blick kan vara lika farlig som en glimt av den förlorade diamanten. Det är inget unikt mästerverk, men i tågmörkret finns ändå den trygga spänningen som aldrig går ur tiden. Släck lampan, styr mot avgång – och följ med Holmes på ännu en färd där lösningen gömmer sig någonstans bland skuggorna.

Du kan se filmen på Mavshack Movies