I Breathless (2012) möter vi Texas hetta, ett kök som kokar över av hemligheter och ett brott som rullas upp med okonventionell precision. Gina Gershon briljerar som den slipade Lorna, vars vardag ställs på ända när hon avslöjar sin makes (Val Kilmer) kriminella eskapader – och bestämmer sig för att ta kontroll över sitt eget öde med hjälp av sin bästa vän (Kelli Giddish). Alla komponenter är närvarande för en riktigt tät thriller, men här dränks mörkret stundtals i bloddrypande slapstick och cyniska skämt.

Det är just mixen av genrer som gör att filmen sticker ut – ibland på gott, ibland på ont. Regissören Jessie Baget smyger in bitande satir i dialogen; Ray Liotta dyker upp som sheriff med obehagligt lugn och charm. Enda gången jag lutar mig tillbaka, snarare än fram mot duken, är när tempot sackar i andra akten och filmen fastnar i ett köksscenario som cirklar kring samma funderingar. Men när vändningarna kommer – och de kommer – är det med en känsla av svart komik och gränslös desperation.

Gershons Lorna bär berättelsen som en kvinna driven av både ilska och hopplöshet, och Kilmers Dale är i vanlig ordning en gåta i sig. Känslokylan och de vassa vändningarna ser till att spänningen aldrig släpper taget helt, även när historien känns snärtigt overklig. Breathless är både en satir över girighet och en hyllning till thrillerkonceptets klaustrofobiska kärna: Kan du verkligen lita på någon när pengarna ligger på bordet?

Slutligen – detta är ingen djuplodande psykologisk thriller, men smutsen, twisterna och den mörka humorn gör det till en sevärd pärla för dig som lockas av det absurda mitt i det dödliga allvaret. Inte revolutionerande, men klart underhållande och ibland vansinnigt skruvad. För dig som älskar thrillers med nerver och nattliga skratt: ta ett djupt andetag och tryck på play.

Du kan se filmen på Mavshack Movies