Det är något särskilt med thrillers som kryper in under huden redan i första scenen. ’Puncture’, regisserad av Adam och Mark Kassen, placerar oss i samma slags ständiga spänning som när man smyger genom ett sjukhus om natten, bara halvvägs säker på vad som gömmer sig bakom svängdörrarna. Chris Evans – ofta förbisedd i mer jordnära roller – kliver här ut ur superhjältekostymen och in i rollen som den trasige advokaten Mike Weiss. En man lika vass som en skalpell, men med sprickor som ständigt hotar att klyva honom itu. Evans når oväntade djup, där blicken skvallrar om både moralisk desperation och självdestruktiva impulser, och bär filmen genom mörka korridorer av både juridiska och mänskliga dilemman.

Filmen bygger skickligt upp sin vibrerande paranoia: ett David och Goliat-upplägg där Big Pharma utgör en osynlig, nästan mytisk antagonist och där gränsen mellan rättvisa och besatthet suddas ut. Det märks dock att regissörerna ibland grips av samma övermod som huvudpersonen. Vissa scener tyngs av onödiga utsvävningar och man tappar ibland känslan av det hotfulla tempot – som om filmen tvekar att ta steget in i de allra mörkaste vrårna. Men ljudbilden, ljussättningen och det nästan kliniska fotot håller oss fastspända, alltid med en känsla av att ett nytt avslöjande lurar bakom nästa hörn.

Puncture är inget enkelt drama; det är en berättelse om att gå mot strömmen när alla odds är emot dig – och priset det kan innebära, både själsligt och kroppsligt. Här finns en ärlighet och råhet som många moderna thrillers saknar, och även om filmen ibland snubblar på sina egna ambitioner, förblir den en gripande påminnelse om vikten av att våga följa sitt samvete även när det kostar allt.

För dig som letar efter en thriller där gråzonerna överraskar mer än de förväntade konfrontationerna och där spänningen är av det lågmälda men obevekliga slaget, är ’Puncture’ väl värd att upptäcka. Men var beredd: det här är inte en film för den som snabbt vill hitta vägen ut ur mörkret.

Du kan se filmen på Mavshack Movies