Redan från första bildrutan förstår man att Revelator inte är en thriller som nöjer sig med standardmässiga skrämseltaktiker. Regissören J. Van Auken (som även spelar huvudrollen John Dunning) har skapat en film där ovisshet blir en följeslagare och där varje skuggigt hörn andas fördolda hot.

Filmens nav är John, en medietyp av det bistre och härjade slaget. Han går med hängande axlar genom livet, förföljd av dödas viskningar och plågad av sin egen svindlande ensamhet. Van Aukens rolltolkning är rå och lågmäld, och det är i hans sargade blick som filmens verkliga mysterium bor – kan han lita på det han ser, eller är han en del av någon annans spel?

När John åtar sig att utreda ett mystiskt dödsfall i en förmögen familj, drar handlingen snabbt in honom – och oss – i ett nät av lögner, maktkamp och gamla oförrätter. Varje möte, varje rum är mättat med laddningar; kameran smyger sig långsamt genom dunkla korridorer och närbilder på små, avslöjande detaljer. Tempot är eftertänksamt, ibland till den grad att berättelsen hotar att stagnera, men det är också i de långsamma ögonblicken som filmens kusliga atmosfär får gro – mycket tack vare ett effektivt ljudspår och begåvad bildkomposition.

Revelator lyckas emellanåt bygga spänning på det suggestiva, det outsagda. De övernaturliga elementen lurar mer som en oroande underton än som effektsökande utbrott, och när sanningen till slut börjar nystas upp sitter man med en svag känsla av att både ha förstått för mycket och för lite – ett tecken på en thriller som vet att lämna spår.

Dock, filmens manus kunde ha slipats något – ibland blir dialogerna överlastade med synopsis istället för att lita på publikens egen nyfikenhet. Och rollistan utöver John stannar ofta vid skuggfigurer snarare än kött och blod. Men den tryckande stämningen och känslan av att verkligheten hela tiden hotar att spricka upp väger upp.

Revelator är inte för dig som kräver högt tempo eller bombastisk action. Men älskar du långsam psykologisk skräck, andeväsen och konspirationer som vecklas ut långsamt som ett gulnat brev, då är detta en film du ska söka upp.

Det här är filmen för dig som gillar att gå vilse i mörkret – och som, liksom jag, lever för den där kittlande balansen mellan gåtans skugga och lösningens obehag

Du kan se filmen på Mavshack Movies