Det finns historier som kryper nära – som viskar om hemligheter du helst vill ignorera. The Words är en sådan film. Regissörstrion Brian Klugman och Lee Sternthal bygger skickligt upp en spegelsal av berättelser i flera lager, där sanningen hela tiden undflyr greppet. Bradley Cooper gestaltar Rory Jansen med den rastlösa desperation som bara en man med skaparkramp och skuld kan utstråla; hans ögon bär på en ständig oro, fångade mellan drömmen om storhet och rädslan att bli avslöjad.

Filmen leker med identiteter och konsekvenser. När Jeremy Irons, i rollen som den mystiske äldre mannen, stiger in i handlingen, lägger sig ett skuggspel över varje dialog. Irons är, som alltid, ett tyst hot – hans närvaro får temperaturen i rummet att sjunka.

Det jag uppskattar särskilt är filmens tvetydighet. Varje lager – från Dennis Quaids metafiktiva berättarröst till Olivia Wildes granskande blick – tvingar oss som publik att fråga oss om någon någonsin talar sant. Samtidigt får relationen mellan Rory och Celia (Zoe Saldana) en autentisk tyngd; klyftan mellan deras värld och hans skuld vibrerar som en underton i varje scen.

The Words är inget för dig som vill ha snabba svar eller enkla lyckliga slut. Den kittlar istället med ovissheten och ställer obekväma frågor: Vad är egentligen priset för att bli hörd? Vad är en sanning – och vem har egentligen rätten till en berättelse? Stundtals snubblar filmen på sin egen ambition, och tempot tappar greppet om spänningen. Men i sina bästa stunder är den som en nattlig promenad i en stad där alla hemligheter gömt sig bakom neddragna gardiner.

Slutligen lämnar The Words mig med en sorts rastlöshet, precis som de bästa thrillers gör. Det är omöjligt att inte dras in när maskerna faller, och man inser att svaret på gåtan kanske inte är vad som händer – utan vad man själv väljer att tro på.

Felix Mörk, thrillerfilmer.online

Du kan se filmen på Mavshack Movies