Vissa filmer smyger sig på, växer i skuggorna och förvandlar vardagen till något främmande och skrämmande. Conduit är precis en sådan upplevelse – en spöklik, psykologiskt intensiv thriller där varje skuggspel och varje oförklarlig detalj får nerverna att darra.

Vi möter Eddie, en man märkt av döden men ändå levande – och just den gränsöverskridande känslan ligger som en mjuk men obehaglig filt över hela filmen. Här finns ingen trygg plats; om du hoppas på snabba chockeffekter får du tänka om. Istället bygger Conduit skickligt upp sin atmosfär lager för lager, med små, subtila fenomen – en ljusstake som plötsligt har bytt plats, en främling vars blick dröjer lite för länge – tills vi, liksom Eddie, börjar ifrågasätta allt. Vad är verkligt, vad är hallucination? Och vad finns egentligen på andra sidan blicken han känner i mörkret?

Filmen leker skickligt med vår perception och Eddie blir ett slags spegel – ju mer han glider mot okända krafter, desto svårare blir det för oss att lita på någonting alls. Det finns berömvärd återhållsamhet i manus, där den övernaturliga skräcken sällan fullständigt avslöjar sig utan istället viskar bakifrån hörnen. I centrum står huvudrollens intensiva, glidande tolkning av Eddies upplösning, men även birollsinnehavarna bidrar till den krypande känslan av felaktighet som vilar över varje möte.

Visuellt kittlas vi av dimmigt grå vardagsrum, blinkande lampor och plötsligt oroväckande vardagsobjekt. Regissören pressar ut det mesta av den lågmälda skräcken – för dig som söker jump scares eller flamboyanta effekter kanske tempot blir för eftertänksamt. Men för min del är det just här, i det antydda och obesvarade, som filmen excellerar.

Slutligen har Conduit samma drag som de riktigt minnesvärda thrillerpärlorna: den lämnar oss med frågor, med bilder som vi helst inte skulle vilja bära med oss när vi släcker lampan. Och just det – den sista vändningen lyckas, med sitt subtila gift, sätta klorna i dig långt efter eftertexterna. För dig som lever för ovisshet och filmens mörka viskningar är detta en resa till gränslandet där inget riktigt går att förklara – och där själva rädslan känns verkligare än någonsin.

Du kan se filmen på Mavshack Movies